Det hände ofta på kvällarna när alla somnat
det spelade aldrig någon roll vilket väder det var
Regnade det tog jag på mig regnkläder och stövlar
kalla vinterkvällar var det varma kläder som gällde
Att gå ut, få vara ensam en stund, innan jag gick
till sängs, hade blivit en vana för mig
Kalla vinterkvällar när det var månsken, det knarrade
under skorna när jag gick, dom kvällarna var underbara
Det fanns alltid någon som undrade om jag inte var
mörkrädd, gå ut sent på kvällen mitt i skogen, inga
gatlysen, långt till grannar
Det var något jag aldrig tänkte på, tyckte det var värre
att gå på stadens gator, mitt på dagen eller en sen kväll
där visste jag vad som väntade runt nästa gathörn
Jag tyckte om att gå på stigarna, jag kände dom så väl
jag hörde ugglan hoa, såg rävens ögon som lyste i mörkret
Under dom stora stenarna, precis invid stigen, där hade
grävlingen sitt gryt, jag hade sett spåren i snön, när jag
gått där när det varit dag och ljust
En kväll tog jag med mig min hund Lotta, en underbar
blandras tik, hon var så ivrig den kvällen, så hon fick
följa med mig
Hon älskade att få följa med när jag gick ut på kvällen
och jag var glad att ha henne med som sällskap
Vad jag inte tänkte på den här kvällen, var grävlingen
att jag tog just stigen förbi grytet, när vi var ungefär
hundra meter från grytet, hörde jag ett ljud, Lotta reste
ragg, det brukade hon inte göra
Så såg jag skuggan och hörde ljudet som kom ännu närmare
det var grävlingen, som var riktigt arg
Jag fick Lotta att vända om, sen sprang jag, hemåt, hade fullt
sjå att få Lotta med mig, men till slut förstod hon nog, att det
var bäst att göra som jag ville
Jag tror aldrig jag sprungit så fort som då, varken förr eller
senare. efter den händelsen tog jag aldrig med mig min Lotta
ut på en sen kvällspromenad
När vi var ute och gick på dagen, när det var ljust, närmade
oss platsen för mötet med grävlingen, vägrade hon att gå
stannade, gick inte att rubba, vände jag om, gick tillbaka
hemåt, då började hon gå, hade bråttom hem
anits 18 juni 2010