Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ett minne från förr


EN SEN KVÄLLSPROMENAD

Det hände ofta på kvällarna när alla somnat
det spelade aldrig någon roll vilket väder det var

Regnade det tog jag på mig regnkläder och stövlar
kalla vinterkvällar var det varma kläder som gällde

Att gå ut, få vara ensam en stund, innan jag gick
till sängs, hade blivit en vana för mig

Kalla vinterkvällar när det var månsken, det knarrade
under skorna när jag gick, dom kvällarna var underbara

Det fanns alltid någon som undrade om jag inte var
mörkrädd, gå ut sent på kvällen mitt i skogen, inga
gatlysen, långt till grannar

Det var något jag aldrig tänkte på, tyckte det var värre
att gå på stadens gator, mitt på dagen eller en sen kväll
där visste jag vad som väntade runt nästa gathörn

Jag tyckte om att gå på stigarna, jag kände dom så väl
jag hörde ugglan hoa, såg rävens ögon som lyste i mörkret

Under dom stora stenarna, precis invid stigen, där hade
grävlingen sitt gryt, jag hade sett spåren i snön, när jag
gått där när det varit dag och ljust

En kväll tog jag med mig min hund Lotta, en underbar
blandras tik, hon var så ivrig den kvällen, så hon fick
följa med mig

Hon älskade att få följa med när jag gick ut på kvällen
och jag var glad att ha henne med som sällskap

Vad jag inte tänkte på den här kvällen, var grävlingen
att jag tog just stigen förbi grytet, när vi var ungefär
hundra meter från grytet, hörde jag ett ljud, Lotta reste
ragg, det brukade hon inte göra

Så såg jag skuggan och hörde ljudet som kom ännu närmare
det var grävlingen, som var riktigt arg

Jag fick Lotta att vända om, sen sprang jag, hemåt, hade fullt
sjå att få Lotta med mig, men till slut förstod hon nog, att det
var bäst att göra som jag ville

Jag tror aldrig jag sprungit så fort som då, varken förr eller
senare. efter den händelsen tog jag aldrig med mig min Lotta
ut på en sen kvällspromenad

När vi var ute och gick på dagen, när det var ljust, närmade
oss platsen för mötet med grävlingen, vägrade hon att gå
stannade, gick inte att rubba, vände jag om, gick tillbaka
hemåt, då började hon gå, hade bråttom hem






anits 18 juni 2010




Fri vers av anits VIP
Läst 241 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2010-06-18 20:11



Bookmark and Share


  Catharina Edin VIP
Fin berättelse om självvald ensamhet, och djurens fantastiska värld.
2010-06-19

  Eaglemountains VIP
Underbart berättat och en fantastisk bild till texten .....
2010-06-19

  Bibbi VIP
Enastående fantastisk text och bild.
2010-06-19

  Eva Helene VIP
Vilken magisk och trolsk bild, som passar alldeles förträffligt till din fina berättelse!
2010-06-19

  aol
spännande och en fin bild
2010-06-18

  Larz Gustafsson VIP
Och åter igen: En väldigt fin bild!
2010-06-18

  Larz Gustafsson VIP
Härligt med sådana strövtåg.
2010-06-18

  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Lite sorgligt på ett sätt, men mycket trevligt och fint berättat
2010-06-18
  > Nästa text
< Föregående

anits
anits VIP