Jag glömmer aldrig känslan, rädslan,
efter det att jag blev rånad av ficktjuvar

När det hände var jag upprörd, arg över
att jag lät det hända, att jag inte såg inte
förstod

När det så var dags för mig att åka hem
var jag ängslig, rädd att det skulle hända
igen

Jag satte väskan under min jacka, det var
varmt på tåget, men jackan den tog jag
inte av mig

På stationen där det hände, satt jag väntade
på att mitt tåg skulle komma in, så jag fick
stiga på, hela tiden såg jag mig vaksamt
omkring

En ung kille gick förbi, stötte till mig, jag drog
väskan närmare mig

Då säger han, var inte så rädd, jag tänker
inte råna dig, det har jag slutat med

Med dom orden fick han mig att bli ännu
vaksammare

Glad när tåget kom in, jag kunde stiga på
leta reda på min plats, och få sätta mig till
rätta

Men koppla av det kunde jag inte, och jackan
den behöll jag på, väskan den hade jag under
den, tryckt intill mitt bröst, hela resan som tog
åtta timmar



anits 23 juni 2010