Förrut bar mina ben mig,
gick på en fjäderlätt matta av rosor,
inte en enda skärva så långt ögat såg.

Då jag dansade bland rosa moln
och då mitt hjärta var fyllt med drömmar,
som höll mig uppe.
Då du fanns vid min sida och höll mig i handen.

Men jag slutade att gå på en fjäderlätt matta av rosor,
rosenbladen förvandlades till skärvor
och vägen bakom mig färgades röd och gav mig smärta.
Jag tappade taget om din hand och föll ner till marken.
Himlen blev grå och drömmarna gick i kras.

Jag väntar tills du tar mig upp bland molnen
och drömmarna igen.
Jag blickar mot himlen och väntar på att din hand
ska komma ner och ta tag i min.