I mina drömmar tar du min hand
visa mig ditt paradis säger du, så
ska jag visa dig mitt

Jag tar dig med till sjön, till min
barndomskälla till ängen där en
gång blåsipporna bodde

Här har jag ofta varit, för att komma
bort från all mobbning, från all grymhet
som människor har en förmåga att ge

Hit kunde jag gå, ingen såg mig, bara
uppför kullen och sen nedför backen
jag pekar hur jag en gång gick, för att
komma hit

Du smeker min kind, när du ser hur
mina tårar börjar rinna, din hand är
fylld av ömhet, en hand som haft ett
strävsamt liv

Jag förstår dig, säger du, här är trolskt
och magiskt

Vi står där länge, ser ut över vattnet
som glittrar i solens sken, hör hur det
slår mot stranden

Dom blånande bergen långt där borta
i fjärran, är just då i det ögonblicket
vackrare än någonsin

Nu vill jag se ditt paradis, säger jag
ja, imorgon går vi dit, är svaret du
ger mig

Då just i den stunden vaknar jag upp
ur mina drömmar



anits 28 maj 2010