Natten är svart och stilla
endast en krusning som dör,
djupt i den bäcksvarta brunnen
som flammande känslor upprör,
var gång som min tanke flyger
som svalan på svävande vind
bort till ditt strålande väsen
för att kyssa så ömsint din kind.

Som vingarna på en humla
vibrerar mitt hjärta så fort,
av åtrå dunkar mitt inre;
den kärlek är något stort,
som ingen kan köpa för pengar
ej ens med hot eller tvång.
Endast dig kan jag älska
med glädje, med ömhet
och sång!

Jag är som den sjungande svanen
högt upp emot natthimlens valv,
som vargen som ylar mot månen
när jordbävningslika skalv
skälver och darrar inom mig,
en fiolsträng med tonen så skön,
i kärlek jag smeker ditt hjärta i brand
med en viskande öm liten bön:

Se mig, håll mig, ge en kram,
jag längtat, väntat så.
Hjälp mig finna lyckans land,
låt mig i frid få gå.


/Anna Ahlborg