jag somnade och sov
kanske en timme i går kväll
så vaknade jag med ett ryck

det var bråk
ute på vägen
gap och skrik

det lät som några slogs
jag blev orolig, skriken
kom närmare, lät som
om dom var utanför mitt fönster

jag satte mig upp
då såg jag flera silhuetter
genom springorna i persiennen

så blev det tyst
jag smög upp
tittade ut genom köksfönstret

jag såg ingenting
på väg att gå och lägga mig
hördes det fasanfulla skriket igen

då fick jag se
två personer som kom
gående efter vägen

den ene höll i den andre
för att få honom med sig
fram till huset och porten

där dom tydligen hörde hemma
så såg jag ansiktet på
en av dom

vet att han bor i huset
men tydligen visste han inte
var nyckeln fanns någonstans

men till slut fick han fram den
låste upp så dom kom in
skönt tänkte jag

gick och la mig för att sova
men det var svårt
att somna om

men till slut gick det
jag sov tungt och
utan drömmar

när jag väcks av en ilsken
telefonsignal
som jag först undrade vad det var

jag lyfter luren
säger mitt namn
i andra änden en hurtig röst

som säger
du ställer väl upp i morgon
först tänker jag

vem är du
som inte ens presenterar dig
men när hon fortsätter prata
hör jag vem du är

jag har ju sagt ifrån
är inte hemma
då får jag höra

vad har du för något
som är så viktigt?
då känner jag ilskan inom mig

så jag svarar barnbarnen
behöver mig imorgon
jag vet att det är en lögn

men jag är så trött
på att alltid få höra
du som är ensam
du har väl tid

öppet hus på
hembygdsgården i morgon
det hoppar jag över

hittar säkert på något
så jag inte är hemma
trött på att det alltid är
någon som försöker
ge mig dåligt samvete

nu mår ordförande inte så bra
så vi måste stötta
och hjälpa, så att hon
orkar med

det var det sista
rösten i den andra änden
av telefonen, sa till mig

vem har sagt
att jag alltid orkar
ställa upp

själv vet jag
att det går inte
har rätt att bestämma
över mitt eget liv
och min tid





anits 13 augusti 2010