jag känner viss olust
tror inte på allt som sägs

funderar och tänker
vad för du vidare det som
du fått i förtroende från mig

har en sådan olust känsla
i min kropp, ser hur någon
sänder mig underliga blickar

skulle vilja fråga, men jag känner
inte dig, som ser på mig så underligt
under lugg

ibland vill jag sluta skriva, men
jag kan inte, det har blivit ett gift
ett beroende hos mig

jag är så trött, varför, det är inget
fel på mig, det är bara att gå ut, känna
att motivationen kommer

det sa min läkare sista gången
vi pratades vid, jag har tappat
tron på läkare, på människor

människor, så kallade "vänner"
som ska komma hälsa på, än
har det inte hänt

det kommer inte att hända, det
känner jag inom mig, men det
gör inget såna vänner är inga vänner

efter mitt besök på sjukhuset, så var
det optikern jag skulle besöka, men
det blev inget med det

jag satte mig tog en kopp kaffe, såg
på alla som kom och gick, en del hade
bråttom, sprang fort sin väg

andra tog det lugnt, gjorde som jag
satt och iakttog, dom som kom och
gick

när kaffet var slut, jag suttit en lång
stund, reste jag mig och gick till bilen
satte mig i den, och åkte raka vägen
hem

svar på undersökningen, det får jag
när min läkare tittat på resultatet






anits 1 september 2010