det är när skymningen faller
och skuggorna växer ur månljuset
och när ljuden av stegen
vittnar om vilka som kommer
och vilka som försvinner
från dörren

det är när dunklet kryper ur väggarna
och de små flugorna
lever en stund nära de levande stearinljusen
och parar sig med varandra
mitt i vintern
och sedan lägger sig på rygg
och spelar döda

det är när de som står därute
knackar på dörren
- knackar, knackar, bankar, slår -
och börjar klättra uppför
den frusna träfasaden
när jag vägrar, vägrar öppna

och jag ser ansikten i fönstrena
fast jag sprungit upp till övervåningen
och krupit in under täcke efter täcke
för att vara säker
- men ändå är nyfiken
på vilka som söker mitt hus
min värld
min eld
den här kvällen
som nyss har börjat

det är när de ler
som jag skriker
för att väcka
flugorna