vet inte hur många löv som fallit
men jag har lärt mig blunda hårt
och inte se tillbaka

vet inte hur många som gått av mina dagar
men det är inte längre dig jag jagar
jag var ensam och jag var
en nattfjäril som sökte ljuset
en pundare som sökte ruset
och jag fann vad jag sökte
min älskade,
mitt heroin, mitt allt

men du sa att du måste gå ut
att du inte kunde stå ut
att ditt hjärta inte var mitt
att det inte längre slog
och det var därför du bedrog
mitt syfte, min hud, min mur
mot världen - varför?
och jag undrade vad mer de hade att ge
eller om det bara var deras sätt att le

det är klart jag fortfarande saknar
men nu vet jag att alla till sist vaknar
att alla ömsar skinn
att sår smärtar och värker
men att de kanske läker

jag påstår inte att jag är glad
älskling, det du ser är en fasad
men jag andas luft nu
och se på mig
vin och usla ligg har gjort mig till ett jävla ras
för att jag inte längre får andas din lustgas

din hora, se på mig,
se hur hårt du slog
hur hårt du bedrog
och jag vet väl att jag inte var fulländad

han sa att du sålde dig för två flaskor vodka
ett paket john silver och en skrynklig tjuga
ibland undrar jag om du gjorde annat än att ljuga

när himlen blev grå och luften kall
hälsade han i kön på systemet och sa
att han knullade dig igår och tog på dina bröst
och om vinet verkligen var min enda tröst

de sista löven faller nu när det är höst