Åh, ljuva Primadonna Absoluta!
Mitt hjärtas takt får rentav skadlig hast
av varje eldigt slungat ögonkast
och när jag ser hur dina läppar truta. . .

Jag griper tag i trubadurisk luta
och som en morgontidig trast
nu ilar jag förutan ro och rast
att stämma upp min alba vid din ruta

Men det är själva fan att vara fjäril!
Den sköna har ett mycket svårt humör
och högst brutalt på sången slut hon gör

Hon tömmer över mig ett nattligt käril
och fylld av hjärtesorg blir jag då viss -
hon bryr sig inte om mig mer än piss!!