Mitt forna jag har blivit till en skugga
som Musan icke längre hälsar på
hon vänder ryggen åt och saknar då
de orden som poeten brukte tugga

Hon icke längre längtar att mig lugga
har slutat önska fram ett sådant sjå
och därför kan poeten inte få
ens orden som av andra synes njugga...

Men vänta blott! Ty även depression
till sist må taga slut, ty så är seden
så länge det finns liv finns hoppet även

Till dig som saknat ord från denna näven:
hav tålamod! - så griper jag nog skeden
och slår mot glas, förnekar repression