Som gravitationen, nåt vasst
Jag ska aldrig
gör dig illa igen

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 



Som gravitationen, nåt vasst
Jag ska aldrig
gör dig illa igen




om ett nytt år



inuti
något äter sig genom
hjärta; maskhål

jag ville aldrig vara svärtan mardrömmar jag ville aldrig vara hemligheten den gömda skrämmande
flickan
går sönder
och tanken på vrålet ett rämnande
berg
visst är jag ett berg
visst är jag motbjudande skamlös
du
blev ett ärr ett snitt en skåra i köttet

för

jag ville skapa fågelkvitter vara solen på ditt vita skinn
en vindpust mot vinterkalla läppar stjärnor
månljuset över ditt sovrumsfönster
om natten om våren

glömmer bort att andas
flickan lilla

går sönder

inuti
något tränger sig genom
blir
ett svart

hål

 

 

 

 

*Enligt den allmänna relativitetsteorin kan ingen materia eller information lämna ett svart håls innandöme så att det kan iakttas av en utanförvarande åskådare. Man kan inte heller hämta ut någon massa, inte få en reflektion eller spegelbild genom att belysa det med en ljuskälla, och inte få någon information om materia som försvunnit in i hålet*




Fri vers (Fri form) av Smultris
Läst 867 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2011-04-17 13:38



Bookmark and Share


  Lennart Bång
Du slipper applåden och får ord. Starkt. Attityd. Spännande. Som dina bilder.
2011-04-22

  Fredric
oerhört berörande, oerhört starkt... Det fastnar perfekt
i min polaroid...
2011-04-17

  Ola Rydberg
så starkt och berörande
2011-04-17

    Sara L.
Och ändå är det så välfunnet, känslan i dina ord.
2011-04-17
  > Nästa text
< Föregående

Smultris
Smultris