en gång ett nu men nu en gång en hymn en hamn av vinden sänd en kind min hand den minns ett land av sand en syn så sann vi låg en stund på vågens kam en vaggans vals och undertill ett väldigt sund en värld som vill och kan som kvider rider stormen penslar våra vi en sjunken vy en by vi aldrig bodde i en undervattensström som suger tag och drar mig ner där ingen ser med åtta armar hittar in och brinner upp och singlar ner likt en manet finns inte mer en sol av glas försvann nånstans din hals så salt en chans som fanns en dans på randens brant jag sprang med längtans lans när du försvann i markens mun som log tog slut till slut din hud var varm vem vände blad den dag din famn blev sagans strand som inte stod att finna någonstans?