jag skulle behöva tömma den
på mycket, min ryggsäck, den
börjar kännas alltför tung och
mycket svår att bära

det är mycket jag borde kasta
och sen glömma, att det funnits
där den tunga bördan, som följt
mig genom livet

ibland vill jag stanna upp, öppna
min ryggsäck kasta bort allt det
svåra, men hur det ska gå till
det har jag ännu inte förstått
eller kommit på

mina steg är tyngre idag, än den
var när jag var barn och tonåring
tyngre mycket tyngre än åren då
jag slet på gården för att överleva
ta hand om barnen och alla djuren

jag vill öppna ryggsäcken tömma
den på alla svåra år, minnas det
som en gång också var fint, göra
ett försök att glömma, leva i nuet
ta vara på den tid som kommer

men jag behöver en hand som
hjälper mig och den handen är
din, den som alltid sett till att
jag överlevt hjälpt att komma
bort från det som gjort mig illa

hjälpt mig att förstå att det inte
varit mitt fel det som skett, utan
låtit mig förstå att jag duger precis
som den jag är

du har alltid funnits vid min sida
trots att jag tvivlat många gånger
ropat, frågat varför du övergivet
mig, du har aldrig övergivet, det
är jag som mitt i allt det svåra
inte sett dig

tack för att du finns, ser och hör
mig när jag behöver din hjälp
tack för att du leder mig rätt
när jag är på väg att gå vilse
i den alltför stora värld som
finns runt omkring mig



anits 28 maj 2011