jag räcker aldrig till

jag är för svag och maktlös

och när jag inte vill

betraktas jag som taktlös

och aldrig är det nog

det kommer ständigt mera

så det finns alltid fog

för mig att lamentera

så länge jag finns här

ska tvångströjan kläs på mig

och endast DÅ och DÄR

kan ingen längre nå mig

ett livslångt lidande

som interfolieras

av kamp och stridande

när köttet konfronteras

LARZ GUSTAFSSON    29/5 2011