Förvisso, helt och hållet död inombords,
det var hon ej, ty djupt där inne fanns en vrå
som kölden ej rått på, en vrå i hjärtat ännu ljummen -
    minnet av en moder

Stillhet
Innesluten i ett dunkelt töcken
omsluten av ett kyligt mörker
lömskt sprider sig det kalla
    förlamar del för del

Tysthet
Så är allting runtomkring henne tyst, även
hennes röst var stulen och när hon försökte tala
    kom bara vågor av luft ur hennes mun

Sorg
Allting hade blivit svart. En obeskrivlig ledsnad hade
lagt sig omkring henne; allting var sorg, svart och mörkt
Som ett sorgflor skymmer synen, döljer sorgen
    nu hennes blick

Likt pendeln som ständigt kommer tillbaka --
    så kommer sorgen också alltid att vända åter

© ferus, juli 2010