hjärtgård
skimrar

i ljuset av

havens trädsalar

högt däri ser jag kondoren omfamna örnen

sången fyller mig

de lyfter mitt pärlljus

sjögräs

rör vid

mina ögon

och jag vet vari kvedosången stiger
upp ur mitt bröst

målar min hud med aska

mina ögon med kol

för att minnas

minnas eldnätters berörelseregn

ni strödde min aska in i vinden
i havet såg jag

skrudad i midnattsblå mantel
med stjärnfålls pärltårsbård
skridande i försök se mig vacker
vandrade i skogshägn
står inför tjärns svarta klara
fingrar löser nål
broschen med lapis lazuli flyger upp i
träd sjunger midnattsblå
det är sant
ni vågade ej stanna ni vek undan
tager du min hand tjärn
flyr du mig ej
tjärn kupar händer; jag möter dig gärna
tänder ljusen vid din bädd läser sagorna för dig

ni strödde min aska in i vinden
i havet ser jag

hon sitter vid havet ingalunda
solpilsfingrar doppas i svartblänke
silverblad andas i havsträd
vänder saktmodsnycklar ur örtknippe
kammen tappade hon en gång
innan hon sattes i fångstnät
med naglar rispade hon stenar lösa
till slut fäller de korthusvingar in i havan
av dessa stenar andas silverblad i havträd befriade
solpilsfingrar reder ut trasselhår
mjuka vågor förenas med havsbruds sidenskrud

ni strödde min aska in i vinden
i havet ser jag

lämnar vallmofältens dalar
trådblad sömmade med silvertistel
cinnoberröd klädnad
vandringen förs av
vindfiolers öppnade e tu i er
dals inre lyfter bergsstig
blickar in i lavendelfälts doftregn
du omfattar min hands spröda
vi sitter knäfota i ögonhöjds djupkälla
du kysser min livsfruktan väck
vallmofrön springer uppför solstrålar
i glädjeljus av detta
och jag vet att den lyckan kan komma
kan knacka på min dörr i det jag minst anar
och det är detta oförberedda mognadsmöte jag önskar

ni strödde min aska in i vinden
i havet ser jag

dig äntligen
du ser mig i den jag är
i ditt ansikte är jag vacker
genom dig upplever jag mig vacker
ser dig tända alla ljus runt bädden
strö rosenblad i lärftens
vita sidenhänder
du lägger dig invid mig i
vår molnbädd
mitt huvud vilar på din
vackra arm
jag fryser ej mer
ur en av lågorna läser du
sagoskogens skönhet

detta
har jag
alltid drömt om
du kysser
min panna mjukt
mina ögon
in i varmvingar
min mun
med ditt fjärilsljus
håller om mig in i sömn

målar min hud med aska

mina ögon med kol

för att minnas

minnas eldnätters berörelseregn