mina tårar är mina

ville aldrig visa dig dom

när jag var ledsen

gick jag min väg

sökte stillhet och tystnad

att vandra i skogen

låta tårarna rinna

en befrielse så skön

dina ord att

stora flickor aldrig gråter

dom orden fanns nog bara

hos dig

jag hade mina stigar

hemliga stigar

jag har aldrig varit rädd

rädd för skogen och den

mörka granskogen

men jag var alltid

rädd för dig

visste aldrig vilket

humör du var på

mina tårar rinner idag

tänker på mina

nära och kära

i vårt västra

grannland

undrar hur du skulle

reagerat om det hänt

när du levde

hade mina tårar

fått rinna då?

jag vet inte det

det är bara du

som kunnat ge mig

det svaret

anits 23 juli 2011