Jag ångrar att jag inte förstod
att den värme jag kände
i din närvaro
Våran kamratskap och glädje
skratt och prat
Skulle tända en försenad längtan
som inte längre är möjlig att nå.
Men vad har jag att ångra
då när du fanns och ville
var jag en annans.
Din längtan var inte min
för jag upptäckte den aldrig.
Nu förstår jag vad jag alltid saknat
Och den saknaden är du.
Men tillfällen är korta
och går inte i repris
Man gör det som just då är den
enda sanningen.
Så vad har väl jag att ångra
utom möjligtvis du.
Alltid du!