trötta ögon i mörkret

jag saktar in stigen

lite ängslig vet inte vad

som döljer sig bakom hörnet

så är jag framme vid porten

allt gick bra även den här gången

rädslan från barndomen finns kvar

när jag kom gående ensam efter

vägen som skulle ta mig hem

precis när jag kom till ladan

gatlyse fanns inte då så hoppade

tre stycken fram tog tag i mig

jag glömmer aldrig hur det kändes

jag blev stel fick inte fram ett ord

då tror jag att även ni blev rädda

jag hörde er viska något

sen försvann ni snabbt

länge stod jag kvar undrande

vad var det som hände

den händelsen gjorde mig

rädd för mörkret rädd det

var länge

det har gått över numera vet jag

att jag inte är ensam du är alltid

med mig

ändå var jag ängslig i kväll

innan jag låste upp porten

kom in till mig där jag känner

stor trygghet

anits 26 oktober 2011