tänk i dag kunde jag äntligen

ta min sparktur

som jag längtat några grader kallt

den isiga vägen som varit så hal

var perfekt för en tur med sparken

det bet i kinderna när jag åkte nedför

backen lite rädd var jag så jag bromsade

så gott jag kunde

solen sken himlen var blå jag njöt

av att komma ut få frisk luft och

äntligen kunna åka spark igen

kameran var med i ryggsäcken

där gjorde den ingen nytta så

jag stannade tog ur den stoppade

den i min jackficka

stannade på vägen såg upp på huset

där mina morföräldrar en gång bodde

jag har blivit lovad att komma in se

hur det ser ut i dag

än har jag inte knackat på lite rädd

orolig att jag ska bli besviken minns

hur det såg ut då

en dag ska jag ta mod till mig knacka

på få min nyfikenhet stillad jag fortsatte

vägen fram det gick så bra när jag

sparkade mig fram

det blev många stopp solen lyste mellan

träden det var som ett vykort i naturen

denna trettondag 2012

hemma igen parkerade sparken på min

altan har funderat att låsa fast den men

än har det inte blivit av tredje vintern

jag bor här ännu har ingen tagit den

den är speciell med sin dalablå färg

och mitt namn inristat så den som

stjäl den behöver nog måla om den

jag hoppas att den får stå kvar även

denna vinter och att ingen tar den

utan den får stå kvar tills jag funderat

ut hur jag ska låsa fast den

efter sparkturen var det skönt att

komma in nu hoppas jag att det

blir många fler turer med sparken

denna vinter innan det är dags att

bära upp den på vinden

anits 6 januari 2012