hon ser ut genom fönstret

en blekgul sol försöker

ta sig igenom molnen

som tornar upp sig på

himlen

hon känner vemodet inom sig

som så ofta hon har gjort

genom åren när det börjar

närma sig vår

hon ser sig i spegeln

när hon står och borstar

tänderna

ser sina sorgsna ögon

alltid lika sorgsna

hon längtar efter att få se

glädje och lycka i dom

åren går och hon har ofta

undrat när vinden ska vända

och hon får se glädje i sina ögon

när hon ser sig i spegeln

hon har inte gett upp

inte än

än finns hoppet och längtan

kvar om att en dag kunna glömma

allt det svåra som hon bär

med sig i sin mycket tunga ryggsäck

anits 31 mars 2012