att få dela en måltid med andra

det känns för mig som en gåva

sitter ensam vid middagsbordet

det gör jag för det mesta, ibland

händer det att jag hamnar med

min tallrik framför teven

numera sker det inte så ofta

har lärt mig med åren, att det

bästa är att sitta vid köksbordet

ha en bok bredvid, läsa några

rader, eller ha ett korsord så

känns det inte så ensamt

att kunna mötas i församlingshemmet

på sopplunch, sitta tillsammans

med andra som annars många gånger

sitter ensamma med sin tallrik, det

är värt så mycket

att sen få lyssna till musik, och att

själv få sjunga med, det är en lycka

som är så stor, för mig som inte fick

vara med på musiklektionerna i skolan

är det så befriande att få sjunga med

nu är det ingen som stänger mig ute

jag får vara med, men jag har svårt

att glömma tiden, när dörren stängdes

bakom mig och jag hörde hur dom

andra sjöng

om det hänt idag hade jag gått

därifrån, för att aldrig komma

tillbaka

snällt satt jag där på bänken

utanför musikrummet, lyssnade

till sångarglädjen därinne, minns

och kan känna än idag hur ont det

det gjorde i mig

anits 3 maj 2012