Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

eget foto, längtar till den är tiden, vår och grönska




Det hände ibland

 

 

du kom förbi ibland

stannade till

du sa du hade vägarna förbi

vi drack kaffe

åt kanelbullat

småpratade

berättade hur vi haft det

sen vi sist sågs

 

du var en äventyrare

som jag lärde känna

en gång för länge sedan

när jag vandrade i skogen

lyssnade till tystnaden

för att få känna stillheten

och lugnet

 

vi möttes började prata

du undrade var jag fanns

när jag inte var i skogen

dina ögon var vänliga

ditt leende smittade av sig

 

så jag berättade var mitt hus fanns

om min familj och alla djuren

på gården

 

'så en dag kom du gående

över åkern, jag fick syn på dig

undrade först vem det var där ute

på åkern

 

men så kände jag igen ditt

sätt att gå, du slängde lite

grann med ditt vänstra ben

så hatten du bar, käppen som

du kallade din vandringsstav

 

jag blev glad att se dig, trodde

aldrig du skulle komma förbi

vi sågs några gånger, när du

hade vägarna förbi, drack kaffe

åt kanelbullar, pratade om livet

och hur vi trivdes med hur vi hade

det

 

du var en vandringsman, trivdes

med det, du tyckte jag hade för

mycket att stå i, rädd för att du

kom och störde,jag var så glad

över dina besök

 

du undrade om det något du kunde

göra, jag var så glad att ha någon

att prata med, någon som inte ville

visa sig bättre än någon annan

 

jag minns ditt förnamn, något

efternamn minns jag inte, det

kanske du aldrig sa till mig

 

så flyttade jag ner till byn, då hade

jag inte sett dig på hela sommaren

så jag fick aldrig tillfälle att berätta

vart jag tog vägen

 

minnena om våra möten kommer

till mig ibland, tänker på dig hur du

kom gående över åkern, med hatten

på huvudet din vandringsstav, ditt

vänstra ben som slängde och släpade

lite grann

 

vi drack kaffe i köket eller ute på

gården, minns att du tyckte om mina

kanelbullar, allt det vi pratade om

mycket av det har jag aldrig pratat

med någon annan än dig om

 

det är något jag saknar, du gav mig

fina minnen, som jag bevarat i mitt

hjärta, var du finns nu, det vet jag

inte

 

du kanske inte längre finns kvar

bland dom levandes skara, du var

mycket äldre än mig redan då

 

du kunde ha varit min far

 

 

 

 

anits 5 maj 2012

 

 




Prosa (Novell) av anits VIP
Läst 209 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2012-05-05 13:27



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
En mycket vacker hyllning till en av vägens riddare
2012-05-07

  Bibbi VIP
Så fängslande.
2012-05-07

  Eva Helene VIP
Så fint du beskriver den här mannen, kan se honom framför mig och era möten. Vacker berättelse som värmer.
2012-05-05

    Maria Malm
Förstår att det var ett fint minne.
2012-05-05
  > Nästa text
< Föregående

anits
anits VIP