Mitt i stormens öga
står ett par vilsna silhuetter,
en tjej och en till

Tätt gäspande i hennes öra
under tomat gula strålar
Löven somnar in för natten

Mörkret faller över deras axlar tidigt
och sommarvärmen sinar
Skyndsamt kommer hösten

En kram. Ett slag.
Tjejen springer och en rusar efter,
kjolen flyger konstgjort som en film

På gatan löper de fram
till hörnet och svänger av
Borta.

Lampan blinkar till
Själv är jag kvar i ett grått moln
på mitt gömställe under bilen

På kvällen är platsen mitt skydd
Ingen vet vart jag befinner mig
Ingen.