med vinden i nacken, solen i ögonen

vandrar jag vägen fram, känner glädjen

inom mig, min längtan är snart över

strax är jag framme hos mina fyrfota

vänner

jag möts av två glada svansviftande

hundar när jag låser upp dörren och

går in, det känns som dom kan krypa

ur skinnet, dom vänder upp och ner

på sina korgar

glädjen att mötas igen går inte att

ta fel på, den glädjen är ömsesidig

deras glädje är sann äkta och ärlig

dom visar precis vad dom känner

är inte som människor många gånger

är vänder kappan efter vinden

sådana vänner är inga riktiga vänner

jag är så glad att få ta hand om dessa

två härliga dalmatiner en stund varje

dag, dom ger mig massor av glädje

är min livlina dom dagar allt känns

tungt och svårt

anits 13 september 2012