Jag vet att du vet, du blundar inte du ser, och du har sett allt, det märks för du vet
Ett år och två månader och nu möts vi igen, nu ses vi inte bara, nu reser vi mot samma planet
Du har sett dom och sett dom för vad dom är, och sett vad dom aldrig blev
Dom har aldrig funnits överhuvudtaget, men känslan av dig min kvinna finns i allt jag skrev

Det har varit veckor och månader, men plötsligt kastades jag tillbaka ett år
Jag var inte alls överhuvudtaget utan dig, men när du kysste mig kändes det som det var i går
Jag kan inte säga vart jag varit, men jag visste att jag var på väg hem, där väntade du
Utanför fönstren hade jag sett ansikten, men jag hade inte sett några ögon förrän nu

Det hade nog funnits stunder då jag velat knulla, men nu kändes det inte alls så
Jag ville ha dig mer, mycket mer, ditt hår, din hals och tänka livets tankar när du såg på
Jag ville sammanfläta mina fingrar med dina medan jag låg på dig och mellan dina ben
Pressa mig emot dig och andas ovanför ditt ansikte tills du kysste mig fri från mossa och sten

Sen packade jag ihop, och jag förberedde mig och började ge mig av
Det var mörkt men det var över, nu började ett nytt år, det var tyst som i en grav
Och jag längtade efter dig, och jag fick ingen ro, inte förrän det du gav mig ro
Den dagen fick jag viagara i form av fullmånen, jag befriades inte förrän du kom och tog vid

Ja kan inte ge dig några ärliga svar om andra eller vilka dom var
Jag pratade inte ens med dem, möjligen att jag skymtade dem, jag stod aldrig kvar
Nu när jag tänker efter så vet jag att jag inte ens ville, om det spelar någon roll
Jag var redan inne i nästa text, nästa mål, troligtvis på väg till dig, jag gick åt mitt håll

Dom vet jag inte vilka dom var, dom var inget ämne som älskarinnor, inte alls
Jag kan känna dig, en doft av hustru, evig kärlek och hemma som en parfym vid din hals
Jag minns, du var en kvinna av den sort, jag är säker på att du är den sista av din sort
En sådan kvinna som du var då, som du är ännu mer nu, den typen av kvinnlighet går inte bort