Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
känner en frustration kring detta lilla projekt känns som det lämnades halvklart... som det finns mer lixom, ändå börjar vi nå resans slut


Nödraketer

Insikten om att hon inte har en aning om var hon befann sig ger upphov till lycka
Där ute någonstans visste hon att mörkrets väktare fanns, märkligt kan man tycka
Det var som om dom redan knutit band, den natten då han skulle offra för kärlekens skull
Mellan träden rörde sig en skugga som hon skulle falla för en natt då månen var full

Livet skjuts iväg som nödraketer mot natthimlens bakgrund
Svaret väntas bli ett fyrverkeri om man väntar en stund
Inga segel hissas i natt, utan det som flyter får driva i väg över öppna hav
Det renande vattnet, dopet innebär en ny början och det förflutna finner en grav

Hon hade inte velat fortsätta resa, hon gav sig i väg bara för att räddas, visa att hon fanns
En lek som var en ritual för att väcka frestelsen, mest för att ge sagan en ärlig chans
Hon kunde vänta där under stjärnor vilande i vågors svall bara för att funnen
Hon svalde inga ord för hon ville föra dem vidare med kyssar så hon lät dem vila i munnen

Livet tar fart, skjuts iväg likt nödraketer mot natthimlens bakgrund
En natt i en tid då inte någon levande själ får en blund
Inga livbojar behövs, stjärnorna går inte att navigera efter då dom trollbinder dig
Det finns ingen reservplan, men ändå vet dom älskande själarna att det ordnar sig

Hon som alltid längtat ut på havet, nu undrade hon var han var med en varm smekande hand
Nu ville hon bara att hans längtan skulle föra henne till hans strand
Mörkrets skugga med kyssar med en smak av det som man instiftat förbud emot i helig skrift
En liten glimt av hans själ som tar sig fram mellan trädstammar fick henne att förbli på drift

Livet, kärleken skjuts i väg som en nödraket mot natthimlens mörka bakgrund
Själar bortom all räddning som funnit frid med en önskan om fyrverkeri är sund
Livet kommer först och kärleken strax efter och förälskelsen är stjärnors fall
I väntan på det som livet skapades finner man vila i känslovågornas behagliga svall

Alla möten på land, hon som var mörka vatten och han mörk jord,
Nu ville hon visa honom vem hon var naken och fylld av kärlek och mod
Han mörkrets väktare behövde en drottning och hon var hans när han väl skulle förstå
Livet skulle inte skapa en sådan saga om det inte var meningen att det skulle vara dom två




Fri vers av PPQ
Läst 352 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-09-22 11:42



Bookmark and Share


  kråkan VIP
lite melankonisk känsla skapar denna..tycker om den..mycket..
2012-09-22
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ