Vidkäftigt stirrar jag mot vad som brinner

även bränner

klarar inte det fjäderlätta, svala

i dunklet under nock

Trampen sprider (ohjälpligt) klafs

blåsyrekladd

över dig, vilken du nu är

För jag vet inte eller snarare

vill inte

för närheten fräter värre än syran

de ditlagda lagren av ro, lä

Du säger att jag måste älska mig själv först

det låter så klyschigt billigt slitet solitt

smärtsamt

En urklippt figur av mig står sig fortfarande

så länge du inte tittar från sidan