Jag undviker fönstren för ljuset får inte smitta mig 
Jag säger inget om framtiden för jag vet inte vad man kan förvänta sig 
Men jag förbereder mig på det som jag tror väntar 
Och jag vet hur skuggorna kommer ner mellan huskropparna, ja jag längtar 

Han gömmer sig. Tror ingen ser. Att ingen vet. 
Jag har hållit hans händer genom hundra stormar och lika många höstar.Han skälvde var gång, var gång regnet piskade bara lite lätt.
Innan morgonen kom låg han varm i mitt knä så tung. 

Jag vet inte vad jag ska säga om henne, en älskarinna, en skyddsängel eller någon jag hittat på 
Vilka sanningar kan du kräva, fan jag har inte läst boken så jag vet inte hur det ska gå 
Jag har inte ens en aning om jag kommer dit, eller om jag är på väg dit heller 
Det är en föränderlig värld, inget är längre som det var då så jag vet inte riktigt vad som gäller 

Han drar sina fötter, sina gåtor där han går.Kallar mig för älskling när jag baddar om hans sår. 
Jag brukar le och ta hans hand en stund i min.För det är ömkligt hur lite han egentligen förstår. 
Då ler han sådär stort och varmt, och pratar om hur mina läppar längtar efter just hans.
Det är nåt oskyldigt och jag kan inte annat än hålla hans drömmar under mina vingar. 

Jag vet att dom som fruktar det mest av alla letar efter snaran som är anpassad för min hals 
Det är inte det älskling, det är inte jag älskling, det är inte så nu älskling inte alls 
Och jag vet inte vilken värld jag släppte in, jag vet inte i vilken värld jag kommer komma ut 
Inget är för alltid nuet är det enda som finns, jag vet bara att det som varit kommer få sitt slut 

Han brukar slänga armarna om mig och nynna en sång. Att jag ska inte vara rädd.
Och hans hand smeker så ömt i mitt hår.
Han är söt i all sin galenskap och jag önskar jag bara fick honom att sova en stund. 
Så hans hand får komma med mig, till mitt varma knä där han vant och vilsamt kryper upp. 
Jag slumrar till ibland men vaknar då han räknar stjärnor i mina ögon. 
Mitt i natten reser han sig. Går tyst ut ur huset efter att han har viskat ett tyst förlåt. 
Jag ser ut ur fönstret och tänder en stjärna på himmelen… 

Dom säger att man får det som man sänder ut, det är bara i mörkret jag kan sända ut ljus 
Kanske är det därför jag just nu längtar höstens mörker innan jag lämnar mitt hus 
Jag är där jag är, jag säger inget om det, men jag måste ut för jag måste ha min cigarreter 
Och med stor krage och utsläppt hår tar jag mig fram genom höstlöv och mörka nätter