Jag kommer fortfarande ihåg känslan då ännu en natt nalkades.

Det var då jag insåg att mitt kokoro hade fått ännu en besökare.

Så varm och oskuldsfull kröp du in och lade dig till ro inuti det varma gosiga rummet.

Som om du redan visste att.. här hör jag hemma.

Du somnade tätt intill väggen som var beklädd med konst och dikter. De hade liksom redan smält in i tapeten.

För om jag valde att ta bort ting som vävts in, skulle vävnaden antagligen få ärr,
Därför låter jag allt vara där det sitter.

Även du får gärna stanna inuti mitt kokoro. Det finns plats för fler, så du behöver inte känna ensamhet.

"Här har du alltid en plats", viskade jag och kysste din kind, släckte alla ljus och lade mig till ro för att sedan se en ny morgon gry..