jag skriver om det mitt hjärta känner
jag skriver om det naturen ger mig
om möten med människor och djur
mina vandringar i naturen där tystnad
och stillhet råder där ser jag mycket jag
aldrig annars skulle få se om jag var
omgiven av människor som alltid måste
prata höra sin egen röst



det jag skriver om är mina egna tankar
och ord om det som jag naturen låtit mig
få uppleva jag hör hemma i naturen det
är där jag trivs och mår som allra bäst
trots alla krämpor och värk det kan ingen
någonsin ta ifrån



som att få se vargen i naturen en upplevelse
jag bär med mig resten av mitt liv och något
ljug är det inte jag har mött älgtjurar som varit
ilskna så jag har fått vända om grävlingen som inte
tyckte om att jag förbi och hade hunden med mig
tjädertuppen som visade sig stöddig fick mig
att springa för livet till bilen och åka därifrån



rävungarna som lekte på kullen i skogen precis
där jag och min schäfer fia alltid gick den gången
stannade vi en bit ifrån fia var tyst och stilla så vi
stod en långstund och såg på skådespelet
rävungarna bjöd oss på



jag glömmer heller aldrig lodjuret som jag först
trodde var grannens katt den var ju borta för länge
sedan det var så vackert där den gick över den
vita snön en vacker vinterdag för många år sedan
det var ingen som trodde mig som tur var hade
en granne också varit ute denna vintermorgon
sett lodjuret tagit ett foto och skickat in till tidningen
så det var inget ljug den gången heller



det allra vackraste naturen bjudit mig på det är
den morgonen jag var ute i skogen och gick med
min schäfer ninja när jag plötsligt fick se hur ett
rådjurskid höll på att födas, vi stod helt stilla i flera
minuter och såg med förundran på det inte många
har sett


det jag skriver om har jag sett och fått vara med om
det är jag tacksam och glad för så varför ljuga om
sådana händelser som jag gömmer i mitt hjärta
tar fram dom fina minnena när dagen är mörk
och allt känns svårt och jobbigt






anits 28 oktober 2012