Och ändå, när jag tänker på ljudet av steg 
hennes steg, genom mina släckta rum, 
på hennes ögon som nästan lyser i mörkret, 
det är då minnet av doften återkommer,
hennes underbara doft av djur, av kvinna.

Och det är kött och kön, naglar, hesa skratt och blödande poesi.
Bland vildrosor, tistlar och ett helt jävla badkar fyllt till brädden med pernod. 
Hon skrev först med sin tunga och saliv på min hud. Som en åkallan, trollformel
Och sedan läste hon...

ab aeterno, ex animo, adsum. Hic et nunc faciam ut mei memineris
sum quod eris, sine metu, ultra vires. Ex vita ad vita. 
Ego habeo tu In aeternum et semper
Dictum factum.

slutligen en gång till så jag förstod att jag var bortom alla tvivel

Från evigheten, från hjärtat, här är jag. Här och nu.
Du kommer alltid minnas mig
Jag är vad du skall bli, utan rädsla, bortom kraften. Från liv till liv. 
Jag äger dig för evigt och för alltid.
Vad jag har sagt är nu gjort.