När du går förbi utan att titta på mig, känner jag mig sviken. När du går runt, du tittar bort, vänder ditt huvud ifrån mitt. Jag vill skrika ut. För dig har jag berättat allt, mina drömmar, mina minnen, hela mig har jag lagt som en bok framför dig. Att läsa.
Det känns som att jag är i vägen, som en börda. När jag inget hellre vill än att du ska ta tag i mig. Säga vad du känner, vad du tycker. Vad som får dig att titta bort.
Jag vet att jag gör dig nervös. En blick från dig, och när vi tittar på varandra och vi båda vet. Inga ord behöver sägas. När vi sitter, du och jag, timmar kan gå. Vi pratar, varje stjärna på himlen just innan det blir mörkt. När det är så vackert ute får mig att tänka på dig. Känslan som bara du kan skapa, känslan som jag hoppades skulle gå bort. Den finns där. Ibland kan ord inte förklara, ibland måste ögon mötas. För att förstå hur några känner för varandra.