Dagen for
till Dåtid stor.
Den hölls en stund i Nuets hand
och bets utav av Tidens tand.

Nu, natten går
i samma spår, -
- det som den leder till Igår.

Morgonen väntar
än några timmar.
Den kommer sedan,
anas - redan.

Framtid har
dagar kvar,
i ett otal
som Nuets kvarn
till Dåtid mal.

Man är
en stund, här.
Livet en sparar,
så länge det varar.

-Men, - vad händer -
sen, efter?
Var finnes gränsen
för existensen?

Blir vi ett med Ingenting
eller kommer Fortsättning
oundvikligen över oss, -
- våra själars vandrande bloss?

Kanske Livet, - månntro?
är en "helig ko",
med reinkarnation --
Själen som tåg, kroppen som station,
evigheten - resan,
jaget - passagerar´n.

Jag skall efter svaren leta
tills jag fått veta -
sanningen, - ej mera
oviss - endast spekulera!