Det stack till
i min själ.
Det var en stjärnstråle,
som irrat
sej dit
från kosmos´
mörka vindlingar.
Den hade dansat
mellan Saturnus´ ringar
och var nu laddad
med magnetism, -
- så jag trodde
det var en man...
(Kanske var det
herr Space´s lem i
en dröm!)
...som berättade om
tussilagovårar på
planeter vid Sirius.

Den hade flimrat
längsmed svarta gator
i rymden
ensam
i många år ----
Jag visste ingenting,
förrns dess udd
stang igenom
min själ.
Sen dess, anar jag
att universum
är fullt
av stjärnstrålar,
förvirrade kukar,
som undrar
om de någonsin
hittat rätt
och vart
de är
på väg.