Jag såg min klon.
Hon hade sprungit
ur ett otäckt
skrubbsår
på mitt högra knä.

Jag läste min klon,
- fast hon inte skrivit
en rad.
Hennes leende steg
ur mitt blåmärke.

Jag jagade min klon.
Hennes lekamen förintades
i natten i enlighet med
mina direktiv
och instruktioner.

Jag dödade min klon!
Hon var, ju, en förrymd
del
av min kropp, ett irrande
trauma från min själ.