Rökandes under ett träd som ännu inte klätt på sig
Jag står där och blickar ut och känner igenom mig
Jag står där och jag sträcker ut axlarna och trampar med mina fötter
Kanske ville jag gräva ner mig, gräva mig ner till trädets rötter

En poppetisk strof som gör att jag slappnar av i axlar och nacke
Som ett träd som vägrade att fladdra vidare och slog rot högst upp i stans längsta backe
En poppoetisk strof som en nyckel, en kod till lösningen som du sökt
Jag kommer tillbaka som ett nytt jag strax efter att jag varit ute och rökt

Lite synd att inte bli älskad, men allt man gör kan inte alltid tyckas om
Allting som man gör uppskattas inte, älskas inte lika mycket som dom
Men jag var tvungen, jag var skyldig mig själv det
Det var ett måste, en väg jag slog in på då kändes det rätt

En poppoetisk strof magi märks tydligast i sin frånvaro i en massa text
Och dom säger att det där med rim inte hör hemma i poesi, sanningens liv är komplext
Det är som en överdos med vitaminer och sen fruktsaft och grönsaker som ska hjälpa
Du med allt som du bär på dina axlar tappar balansen, du kommer stjälpa


Plötsligt vill jag att det ska bli vår för allting är förlåtet då
Och jag kan vänta, jag kan vänta på dig tills du kommer på något du vill hitta på
Jag har inga tolvsteg, kanske dumt, men jag valde mina egna steg, sån är jag
Och det finns där, jag vet, jag känner och jag kommer tillbaka en dag

En poppoetisk strof som skrivs ner och blir ett mantra som går igen i allt
Det är kyssar med längtan, det är inte februari som blåser kallt
Och jag tänker glömma allt som finns från årets början fram tills nu
Jag kommer bara låta poppoetiska strofer dränkas i parfym så dom doftar du

Det är som det är dags att ta reda på om jag lärt mig något, tid för examen
Jag valde att skriva en uppsatts, göra en fältstudie framför en klassisk tentamen
Så jag gav mig ut och sparka i vad än jag fann på marken framför mina fötter
Lite lycklig står jag där och motar undan jord för att ta mig närmare trädets rötter