Jag vaknade en vinternatt.
I sömnens gränsland förenades vi.
Madrassen bredvid tycktes nedtyngd.
Genom min arm kände jag din kropp och värme.
Din doft uppfyllde rummets atmosfär.
Jag öppnade ögonen och din ande försvann.
Tomheten värkte i verklighetens gränsland.


I drömmen jag ser dig.
Som solen du bländar.
Jag vänder den blick som du aldrig möter.
Du kan ej se mig.
Ty jag är blek.
Blek av solen.
Vaken jag letar.
Kan ej finna det jag söker.
Om du fanns hos mig.
I mina armar.
Skulle du bränna.

Solen går ned.
Mörkret välkomnar.
I drömmen jag ser dig.
I drömmen du ser mig stråla.
Du räddade mig i mitt försök att rädda dig från din barndoms sinnessvaga behandling.
Du tog emot mitt blodsvarta stenhjärta
Som nu blänker i en glans lik dina ögon.
I min lantliga blåögdhet ville jag rädda världen men världen ville mig skada.
Kring min hals, en väktare i form av en bevingad orm, du gett mig trygghet.
I drömmarnas gränsland möts vi nio mil ifrån varandra.