Du påminner mig om någon från framtiden. En människa som kom att stå mig mycket nära, någon som fick mig att tveka på vad det är att leva. Du gick från att vara ingen till att vara allt. En rädsla, och en nära själ. Någon som för första gången fick mig att skratta med själen, till någon som fick mig att gråta på riktigt. Tårarna rann för känslorna du byggde inom mig, som ett gift, ett vackert virus. Som med tiden tog över mig kropp, hela mig, jag blev så här på grund av dig.
Tills den dag jag vaknade upp utav att jag fyllde mina lungor med en ren luft, en som renade min kropp från det virus, dock inte ont, som hade tagit mig i sitt hårda grepp.
Jag vaknade som ur en skugga som förföljt mig vart jag än gick. När jag var själv, eller med vänner tog den över mig. Mina tankar var hos den speciella människan. Alla gånger jag skulle få se den, och alla gånger mitt hjärta skulle brytas på grund av den.
Det vackra men ack så skadliga viruset.