och du kan övermannas av det där

du aldrig portförbjöd

en tanke hade blivit havande

och föder sedan död

den orkestreras av reptilhjärnan

som kräver lebensraum

den stank som uppstår kan man inte dölja

med en wunderbaum

död och förfall i metropolen

där förruttnelsen är gäst

en hjälte ligger död på gatan

liksom slagen av en pest

här knaprar råttorna på sockret

som de fann i våra spår

förgängelsens fåfänglighet

hörs eka tomhet där vi går

nu samlas asfåglar i tusental

jag hör hyenors skratt

här drog det fram en märklig karneval

när jorden gick mot natt

den sista civilisationen

hade dansat desperat

en samling skuggör på ruiner

av despotens stolta stat

LARZ GUSTAFSSON    30/5 2012