Finner mig omgärdad
av dimridåer i
kvällen, som - snart - är förbi.

Svaghet kramar
min trötta lekamen.

Vad har hänt?
Vart tog gårdagen vägen?
Kanske, den hamnade i
en dikt - som, nu,
stryker omkring i
dödlig dekadens...

Söker efter dig,
som försvann...

Skall bege mig till
morgondagen;- det nya
finns där och kanske du, -
din gamla ande.

-Vänta på mig!