Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att vara eller icke vara, misslyckad

Jag känner mig genomkass, helt totalt misslyckad. På alla sätt som går. Är det ingen som hör vad jag säger? Är jag rent av dålig på att uttrycka mig i ord? Varför finns det ingen som lyssnar? Varför bearbetar ingen det jag säger? Jag vet att dem förstår mig och accepterar alla mina ord. Men varför låter dem mig gå och må dåligt? En liten komplicerad situation och det känns som att dem allihopa stoppar huvudet i sanden? Dem är där för min skull, har jag fel? "Bra och trevlig personal som tar hand om eleverna på bästa sätt." Varför ljuger dem? Dem hjälper inte mig! Inte för fem öre. Dem säger att dem kan inget göra, dem har fel! Inte jag! Jag har rätt. Det här är min känsla och ingen kan ta MIN känsla ifrån mig. Så är det!

Så varför sparkar dem på någon som ligger? Jag står ju redan på mina bara knän och ber om hjälp, vilket jag helst gärna inte gör. Men det funkar inte för mig och jag förstår inte. Dumförklara mig inte! Säg inte att jag kan, när jag redan talat om att jag faktiskt inte kan! Lyssna på mig. Varför ska jag behöva bli arg, och börja gråta för att få fem minuters uppmärksamhet? Utan elever hade lärarna inte funnits. Lärarna är där för att se till att det funkar för eleverna. Alla individer är olika och alla utvecklas på sina egna sätt. Jag känner mig själv bäst, därför vet jag bäst vad som passar mig. Jag säger ju nej, det funkar inte. Varför förstår dem inte? Varför hugger dem mig vid knäna och påstår något annat.

Jag blir ledsen och besviken. Jag vet att problemet ligger hos dem. Men varför känner jag mig så oerhört misslyckad och värdelös för? Varför känns det som om det är fel på mig? Varför tar ingen in det jag säger? Varför lyckas jag inte få fram mina ord på bästa sätt. Jag blir upprörd, tårarna rinner. Jag kanske är psyskist sjuk ändå, som dem säger. Bäst jag söker upp en psykolog eller kurator för bästa resultat. Dem har ju alltid rätt eftersom dem är vuxna och dem har mer erfarenhet än mig, jag är bara ett barn, jag vet inget, i alla fall inte lika mycket som dem. Försöker dem manipulera mina tankar, så har dem lyckats!




Dagbok av patebin
Läst 298 gånger
Publicerad 2013-01-23 23:26



Bookmark and Share

  patebin
patebin