Jag har haft vila vid min häl,

ögonblickens trampande har

inte satt sitt spår

än hänger dimman

som en förlåt har jag den

jag vill se mina ögons spegelbild

se hur de färdas genom åren

se hur de stannar, häpnar

jag vill ha min katedral i trädkronornas gömsle

inuti vill jag viska mina sånger

därefter vila

och jag vill se hur rimfrosten

har sitt ljus

och vart