---
The last tree, the very last tree
is also the first one.

"I´m travelling far in excess."
---

När stränderna står vita väntar jag på dig.
Du är den vilsna källan,
mitt hjärtas hem,
mitt mål i världen.
---

So now I´m here, high above this world
so busy
with talking and complaining.
---

Morgon den 22:e. Högt över den mongoliska öknen med sina lågslänta mystiska snöpyramider, snart övergående i de torrare bergen ner mot Beijing.
Jag spiller josen över en medpassagerare som sitter och läser serier på sin ipod. Natten innan tjuvkikade jag actionfilmer på densamma.
Öknen därutanför har nu övergått i berg med mindre cirkulära odlingar i dalarna. Bergen tycks vara för låga för att bevattna dalgångarna med sedvanlig tyngdkraft? Jag ser på kartan att vi håller på att passera bergsryggen som skiljer Beijing och den mongoliska högstäppen åt. Det är vid denna tid man vaknar upp och förbereder sig för frukost.
Jag har Debussys "La mer" i hörlurarna och flygvärdinnan har precis gett mig en refreshement-handduk.
Vi har en timme och 18 minuter kvar.
---

Över denna del av världen
har dagen kupat sin hand.
en bonde går ut till sin åker
och en man på cykel
med ciggen i vänster hand
glider trampande mot kontoret.

Detta är en dag som alla andra
men ändå inte -
De beslut som fattas denna dag -
av bonden på sin åker (av mannen på kontoret)
har förändrat jordens gång.