Romantikens röda patos
och hatets svarta orm
slåss i vild duell.
Regler för realismen
tangerar min dumhet en smäll.
Förtvivlade fantasier
med magra, håriga ben
räknar sig till fårens sviter
och tåget på räls, kväll sen.
En tystnad blockerar mitt inre
och ondskan lägger beslag
på tusen och åter tusen
små minnen med soligt behag.
Den krångliga lögnen far hädan
och sanningen lätt drar förbi.
Jag tampas och brottas med ledan,
försöker att kämpa mig fri.