Stjärnan blänkte i
dina ögonvitor,
när du sneglade
mot den enda,
en regnig kväll
i Folkets Park.

Jag rörde mig
som en marionett
under din Makt,
nedanom en himmel,
som hade fått en reva
i molnen.

Den vingklippta
ängeln störtade
ner framför oss
och vi svimmade av,
av det ofantligt
starka skenet.

Jag måste ha vaknat
åratal senare.
Det första jag
tänkte på var stjärnan
någonstans avlägset
ifrån sjukhuset.