Jupiters skugga
föll, tung
över min kropps
Allraheligaste
för tusen år sedan.

Hungern rev, vass,
i våra magar.
Grandoft sköts
opp ur kättjans
vadmal.

Förnimmelser av
snö
i minnet av
den tidiga
januarinatten.

Han undrade
om jag ville ha
ett bättre liv.
Jag svarade ej
på frågan.

Jag var ju realist
och ateist;- krass
och utan tro på
några gudomliga
Vägval.

Vi förlorade
Slaget den natten.
Som i en vaken
dröm steg solen
opp, omsider.

Nu, har andra
insikter tagit sig
in, uppe i tornet.
Jag tror på mitt
EGET Liv, - nu.

Det är bäst så!