Åren dånar
bort i Fjärran.
Citronfjärilen kontemplerar
med vaggande vingar,
sittandes på en
större grå sten med
lite vit lava på.
Livet far förbi --
-- så fort.

Någon ropar
eder i det Undertryckta.
-Kommer han någon gång, -
sagoprinsen på det
arabiska fullblodet
en fullmåne-natt
i Vårens tid, då
blodet i ådrorna
strömmar liderligt?

Levande, vi går
mot någonting större.
Leende vi tar
piller & sprutor i
de klara ängder.
Allsköns sisu-mediciner!
Där tar jag emot en
Älskare av Tredje Graden.
Och, - inget har varit förgäves.