eget foto på en vacker stig där jag går ibland
Oron och ångesten
jag känner mig ledsen när jag om mornarna ser mig i spegeln
är trött på allt tjat om hur jag ska äta gå 3 km varje dag
vill inte se mig i spegeln äter bra det vet jag att jag gör
så mycket frukt och grönsaker jag bär med mig hem från affären varje vecka, det kan och ska ingen klaga på
går det gör jag varje dag hur långt det har jag aldrig mätt dom dagar jag går runt hela byn blir det långt mer än dom 3 km ni vill jag ska gå
när skoven kommer då är det inte frågan hur långt jag skall gå då är jag tacksam om jag kan ta mig runt i min lägenhet göra det jag behöver
nu är det snart års kontroll igen det är bra men tyvärr kommer tankarna då jag vet att jag inte skall vara orolig men det är lättare sagt än gjort
ibland kan jag känna att det är inte så noga med mig som inte är ung längre
det känns många gånger som det är lätt att ge sig på den som redan är drabbad och ligger ner
den här gången tänker jag inte ge mig om det klagas på min livsstil så hoppas jag bli lyssnad på jag vet mycket väl vad som är rätt och fel
alla mediciner som skrivs ut och sägs att jag behöver har jag undrat och frågat många gånger om det är nödvändigt att jag ska ha så mycket som 18 olika mediciner
det kanske inte är så konstigt att jag blir så trött och ledsen vissa dagar
jag har samma läkare vid samma vårdcentral tycker dom bör kunna läsa och se vilka mediciner som går ihop och inte
anits 9 maj 2013
Fri vers
(Prosapoesi)
av
anits
Läst 302 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2013-05-09 18:00
|
Nästa text
Föregående anits |